Jag har kommit å tänka på de. Mest för att jag skulle ha två olika firanden av mig på min födelsedag i år.
Först var det de under 18 som var bjudna å sedan de som fyllt 18. Många tror nog inte att man kan vara vän med någon som är 3 år yngre än en själv, i allafall inte i denna åldern, de skulle för en del bli så fel. Men för mig så känner jag att jag har en del vänner som är både två å tre år yngre än mig. Och de är inte sämre vänner med mig än de som är lika gamla eller äldre.
Jag har kompisr som är födda 92, 91, 90 å sedan en del som är några år äldre. Jag kan inte säga att de som är yngre är sämre på att lyssna och förstå än de som är 89:or. För mig så spelar åldern ingen roll. För de yngre kan man ibland ses som en syster mer än en vän och för mig känns det bra för vem vill inte ha en syster man kan prata om allt med?

Jag tänker på alla mina vänner jag har fått genom kyrkan, de flesta är yngre än mig men för mig spelar de som sagt ingen roll.
För att nämna mina konfirmader från i somras. Vissa av de pratar jag med varje dag på tex msn, sms eller i telefon. Om vi inte ses. För det är på ett annat sätt att prata med någon som är lite yngre, de ser på världen lite annorlunda, det är svårt att förklara men ås är det. Jag skulle inte vilja bli av med mina "små" vänner. En del av dessa är mig så nära.

Så jag tycker att man ska vara mån om alla sina vänner, vare sig de är små eller stora.

PUSS på alla där ute, stora som små <3